Sarpen
T/S Sarpen - Simrishamn

S A R P E N

Startsidan
   
  Seglingar:
Ungdomssegling
dot Åhus-seglingar 2017
Piratseglingar
Kvällsseglingar
'Vår Skuta'
Äpplemarknaden
 
Sarpen på Facebook
Gästbok
Bokning och information
   
  Kort & gott om:
Verksamhet
Reseberättelser
Askspridning
Historia
Tekniska data
Priser
   
  Media:
Bilder - gamla
Bilder - nya
Filmer
Winamp-skins
   
  Organisationer:
"Vår skuta"
SSF
Andra skutor på Österlen
dot Baltic Pass
M.A.S.T
Sensus
Sponsorer
Länkar till Skutor, Scouting och marin anknytning
   
  Lite praktiskt om:
Dagersignaler
Fyrkaraktärer
Knopar
Lanternor
Morsekod
Riggtyper
Sarpens segel
Semaforflaggor
Splitsar m.m.
Signalflaggor
Sjötermer
Utmärkning
Vaktschema
Väjningsregler
 

Baltic Sail 1998

 
 

Baltic Sail 1998 - av Lovisa Boström.

Tio minuter efter avtalad tid, nämligen 21:40 onsdagen den 19 augusti stod Sverker, Gustav och jag på kajen. Madde hade ännu inte kommit. Och den ännu större frågan: Var var Sarpen med Olle?
Tydligen hade Vår Skutas årliga tur blivit rejält försenad, för det tog nästan ytterligare en timme innan Sarpen låg väl förtöjd vid kaj, och sen en bra stund innan vi hade mönstrat på och ordnat med våra saker. Nu var vi alltså fem personer ombord.
Vid 23-tiden avgick vi från Simrishamn. Vad man tänkte på denna augustinatt var hur mörkt det var, och lite senare hur stjärnklart det blev. Vi delade upp oss i två vakter, Sverker, Madde och jag på den ena och Gustav och Olle på den andra. Natten gick fruktansvärt långsamt över till dag. Hundvakten ville aldrig ta slut. Denna natt erfor jag hur gott man sover lutad över sjökorten. Nåväl, allting har sitt slut och så även denna vakt. Jag kunde i alla fall se fram emot min koj vid fyrasnåret.
När vi väcktes strax innan åtta var frukosten skönt nog redan lagad. Det hade börjat gunga, och det är inte roligt att laga frukost det första man gör på morgonen i en sådan situation. Som tur var så gungade det inte allt för mycket, det kan vara rätt påfrestande att segla utanför Skånes sydkust när vågorna rullar på.

Vid lunchtid passerade vi genom Falsterbokanalen, sen fick vi en fin segling upp genom sundet med alla segel satta. En liten militärbåt kom rätt emot oss tvärs om styrbord, och när de hade cirka 100 meter kvar kom det ut en man och tog ett foto. Sen vände båten igen, vilket vi tyckte var kul. Gustav skulle upp i riggen för att sätta den danska gästflaggan, och när han var där uppe tappade han sin "komandomössa", men Olle lyckades med båtshakens hjälp återfånga denna dyrbara klenod.

Fram emot kvällen anlöpte vi Helsingörs hamn, och kunde bland annat beskåda fyren som så vackert sitter i slottet Kronborg. I hamnen låg massor av andra skutor, bland annat Anna Möller, som precis som vi hade kommit för skutfestivalen "Baltic Sail -98". På kajen möttes vi av Anders Djerf, författare till "Segelfartygen lever!", som hade blivit låvad husrum på Sarpen, och Anders Berg, som i egenskap av ordförande i Sveriges segelfartygsförening var med och arrangerade festivalen. Vi åt en mycket god middag, pasta och sås som innehöll både det ena och det andra. Varken Gustav eller jag mådde särskilt bra, så vi gick och lade oss i stället.

Trots att vi hade tänkt sova länge morgonen därpå, i alla fall till tio, så blev det ändå till att gå upp ganska tidigt för att äta frukost. Gustav och jag hade med vår proviantering i Simrishamn infört nya frukostvanor på Sarpen, vi hade till exempel avskaffat gröten, "det blir så jobbigt att diska", och infört kalaspuffar i stället för Corn Flakes. Det var faktiskt ingen som klagade på att det inte bjöds på gröt, och personligen så ser jag inte några nackdelar med att avskaffa gröten ombord även i framtiden. Gröt är betydligt överskattat.
Medan vi satt och åt, kom även Petter ombord. Han och Sverker började planera för kongressen de skulle deltaga i, det skulle hållas många föredrag på engelska, men vi andra var inte särskilt intresserade och Olle skulle ta färjan över till Helsingborg och sedan köra Petters bil till Simrishamn. Madde, Gustav och jag gick istället och uppsökte en dusch när Sverker och Petter hade gått.

På eftermiddagen denna fredag gick vi ut och beskådade Helsingör. Vi besökte Kronborg, där det fanns ett sjöfartsmuseum, och sen tittade vi lite i affärer. Om aftonen var Sverker, Madde och Petter inbjudna på någon sorts mottagning hos borgmästaren, så Gustav och jag fick stanna kvar ombord och diska. Men vi väntade också på Pontus. Vi passade på att utföra ett litet "bus" medan vi var själva. Vi tog whiteborden och skrev med stora skrangliga bokstäver: "SPÖKSKEPPET - Besök Döden - om ni vågar..." Vi ritade även lite passande bilder till denna text, och sen placerade vi tavlan uppe på däck vid luckan. Problemet var bara hur vi skulle placera den utan att folk kunde se den från kajen, för tänk i fall någon skulle kommit ombord och trott att vi menade allvar! Nej, denna skylt var tillägnad Pontus och ingen annan.
Tillslut blev vi emellertid så trötta på att vänta på honom, så vi skrev ytterligare ett meddelande, som avslutades med "Så du vågade komma ombord...", och la det nere i salongen. Vi hade just tänkt att gå in på festivalområdet när de andra kom tillbaka.
- Har ni tagit upp whiteborden? frågade Sverker förundrat.
- Vi var ju tvungna att skriva ett meddelande till Pontus, svarade vi. Sverker hoppade ombord och läste på tavlan, flinade och gick ner i kajutan.
- Vad står det? undrade Madde nyfiket. Vid det här laget hade även Petter läst meddelandet och skrattade gott.
- Men vad står det?! frågade Madde igen, lite mer irriterad. Och eftersom nyfikenheten övervinner allt annat tog det inte lång tid innan även hon hade kommit ombord och läst vårt budskap.
Vi gick tillsammans in på festivalområdet, tyvärr hade det regnat och underlaget var gräs, så omständigheterna var inte de allra bästa. Vi stannade ändå ett tag, och hade rätt kul.

På tillbakavägen träffade vi på Anders B och bjöd in honom på en kopp te, men i all förvirring blev det något krångel och Anders kom bort. Vi upptäckte även till vår fasa att Pontus ännu inte hade kommit. Han hade inte heller hört av sig. Eller det hade han kanske, men vi hade ju inte precis varit ombord. Däremot hade Anders D kommit tillbaka, och vi drack te och åt korv. Sedan gick Petter, Madde och Sverker, som allihop sov i skepparhytten, plus Anders, som sov i salongen, och lade sig. Gustav och jag tyckte att det nog var bäst att även vi gick till kojs, men först måste man ju släcka lamporna överallt. Detta gjorde Gustav med orden:
- Nu släcker vi här, så att alla Pellar kan sova.

Morgonen därpå kom inte Pontus, men det gjorde emellertid Magnus Ohlsson och hans vän som hette Anders. Vi hade inte hört någonting från Pontus, så efter att ha provianterat en aning avseglade vi någon gång på eftermiddagen. Ner genom sundet hade vi kanonväder och gjorde toppfart med revade segel, 10 knop!
En stund innan kanalen bärgade vi seglen, och sedan gick vi för motor och mesan hela natten. Seglingen gick mycket bra, så vi var framme i Simrishamn tidigt nästa morgon. Vi det här laget hade alla blivit förkylda, för nattkylan hade inte varit nådig. Dessutom låg det en annan båt på vår plats, så vi vart tvungna att förtöja med babordssidan.
Vi snyggade till ombord, åt frukost och sen gick alla hem, trötta, men glada.

 
Bookmark and Share

Uppdaterad: 2017-06-12