Varför visuella signaler
I dag pratar fartyg med varandra över radio, och positionen syns på en skärm. Men radion kräver att någon lyssnar, att utrustningen fungerar och att man talar samma språk. Flaggor, ljus och ljud fungerar även när inget av det gäller. Den internationella signalboken, som beskriver signalerna, är skriven för att fungera mellan fartyg från olika länder utan ett gemensamt språk.
För en seglare handlar det mest om att känna igen signaler från andra, men på traditionsfartyg och i föreningar lever kunskapen om att också ge dem. Den här guiden går igenom det viktigaste.
Signalflaggornas alfabet
Varje bokstav i det latinska alfabetet har en egen flagga, och de flesta har dessutom en egen betydelse när de hissas ensamma. Flaggorna är byggda av fem färger som syns bra på avstånd: rött, gult, blått, vitt och svart. Bokstävernas namn kommer från det internationella bokstaveringsalfabetet, så att A heter Alfa och B Bravo, och samma namn används i radiotrafik.
A Alfa
Jag har dykare nere. Håll undan och passera långsamt.
B Bravo
Jag lastar, lossar eller för farlig last.
C Charlie
Ja, jakande svar.
D Delta
Håll undan, jag manövrerar med svårighet.
E Echo
Jag girar styrbord.
F Foxtrot
Jag är manöveroförmögen. Sätt er i förbindelse med mig.
G Golf
Jag behöver lots. Från fiskefartyg: jag halar nät.
H Hotel
Jag har lots ombord.
I India
Jag girar babord.
J Juliett
Jag brinner och har farlig last ombord. Håll undan.
K Kilo
Jag önskar kommunicera med er.
L Lima
Stoppa ert fartyg omedelbart.
M Mike
Mitt fartyg har stoppat och gör ingen fart genom vattnet.
N November
Nej, nekande svar.
O Oscar
Man över bord.
P Papa
I hamn: alla ska komma ombord, fartyget ska avgå.
Q Quebec
Mitt fartyg är friskt och jag begär fri kommunikation med land.
R Romeo
Ingen egen betydelse som enbokstavssignal.
S Sierra
Jag backar med maskin.
T Tango
Håll undan, jag bedriver partrålning.
U Uniform
Ni står inför en fara.
V Victor
Jag behöver hjälp.
W Whiskey
Jag behöver läkarhjälp.
X X-ray
Avbryt era avsikter och avvakta mina signaler.
Y Yankee
Jag driver för ankar.
Z Zulu
Jag behöver bogserbåt. Från fiskefartyg: jag sätter ut nät.
Så läses en hissning
Flaggorna hissas på en signallina, ofta under en rå eller en salning. En hissning läses uppifrån och ned, och om flera hissningar visas samtidigt läses de i en bestämd ordning som anges i signalboken. A och B är de enda bokstavsflaggorna med svalstjärt, en kluven ytterkant, vilket gör dem lätta att känna igen. Siffervimplarna är spetsiga, och upprepare har en egen triangulär form. Allt är gjort för att flaggorna ska gå att läsa även när de fladdrar, är våta eller syns i motljus. Därför finns inga två flaggor som bara skiljer sig i färgnyans.
Betydelserna ovan är förkortade och översatta. Den fullständiga ordalydelsen och alla signaler med två och tre bokstäver finns i den internationella signalboken.
Flaggor som säger något ensamma
Några enbokstavssignaler är bra att känna igen även för den som aldrig själv hissar dem:
- A, Alfa: jag har dykare nere, håll undan och passera långsamt. Visas ofta som en stel skylt på dykbåtar.
- B, Bravo: jag lastar, lossar eller för farlig last.
- H, Hotel: jag har lots ombord.
- O, Oscar: man över bord.
- P, Papa: i hamn betyder den att fartyget ska avgå och att alla ska komma ombord.
- Q, Quebec: mitt fartyg är friskt och jag begär fri kommunikation med land. Används vid ankomst från utlandet där det krävs.
- V, Victor: jag behöver hjälp.
- W, Whiskey: jag behöver läkarhjälp.
Siffervimplar och upprepare
Utöver bokstavsflaggorna finns tio siffervimplar, en för varje siffra, och tre upprepare. En upprepare används när samma flagga behövs två gånger i en hissning, eftersom ett fartyg sällan har dubbla uppsättningar. Det finns också en svarsvimpel som visar att en signal har uppfattats.
På traditionsfartyg hissas ibland hela flaggställ, en flaggning över topp, vid fest och i hamn. Då har flaggorna ingen betydelse som signal, utan sätts upp i en ordning som ser bra ut.
Nationsflagga och gästflagga
Ett fartyg visar vilket land det tillhör med nationsflaggan i aktern. Seglar du i ett annat lands vatten är det sed att föra det landets flagga, gästflaggan, under styrbords saling. Sedvänjor kring tider för flaggning och om flaggan ska tas ner på natten skiljer sig mellan länder och båtklubbar. Fråga i klubben eller i hamnen om du är osäker, och läs mer hos Svenska Kryssarklubben (öppnas i nytt fönster).
Semafor och morse
Semafor är signalering med två flaggor, där varje bokstav motsvarar ett läge för armarna. Den används knappt i yrkessjöfarten i dag men övas på traditionsfartyg och sjöscoutläger, och den är ett utmärkt sätt att lära sig signalera tydligt. Mer om den står i texten om semafor.
Morse fungerar med ljus, ljud och radio. Det lever kvar i fyrar som blinkar en bokstav, i ljussignaler mellan fartyg och i nödsignalen SOS. Rytmen, och hur man lär sig den, beskrivs i Morsekod till sjöss.
Ljudsignaler
Fartyg som ser varandra använder korta och långa signaler för att visa vad de gör:
- en kort signal: jag girar styrbord
- två korta signaler: jag girar babord
- tre korta signaler: jag backar
- minst fem korta signaler: jag förstår inte vad du tänker göra, eller tvivlar på att du väjer tillräckligt
I nedsatt sikt, tjocka, ger fartyg signaler med jämna mellanrum så att andra vet var de är. Ett maskindrivet fartyg som gör fart ger en lång signal minst varannan minut, och ett segelfartyg ger en lång följd av två korta. Det finns fler signaler för ankrade fartyg och fartyg med begränsad manöverförmåga. Hur reglerna hänger ihop beskrivs i guiden Sjövägsregler och utmärkning.
Nödsignaler
Sjövägsreglerna räknar upp ett antal signaler som var och en betyder att ett fartyg är i nöd och behöver hjälp. Några av dem:
- SOS i morse, med ljus, ljud eller radio
- ordet Mayday i radiotelefoni
- signalflaggorna N och C hissade tillsammans
- raketer eller handbloss med rött sken
- orange rök
- att långsamt och upprepat höja och sänka utsträckta armar
- en kontinuerlig ljudsignal med mistlur eller tyfon
Nödsignaler får bara användas när det verkligen är nöd. Information om sjöräddning och om vilken utrustning som rekommenderas ombord finns hos Sjöräddningssällskapet (öppnas i nytt fönster) och Sjöfartsverket (öppnas i nytt fönster). Radio kräver certifikat, och den som vill lära sig mer om radiotrafik kan gå en kurs för VHF.
