Varifrån reglerna kommer
Sjövägsreglerna bygger på de internationella reglerna till förhindrande av kollisioner till sjöss, som ofta förkortas COLREG. De gäller i stort sett likadant i hela världen, för allt från kajaker till tankfartyg. I Sverige är det Transportstyrelsen (öppnas i nytt fönster) som ansvarar för reglerna och ger ut föreskrifterna. Utöver dem finns lokala trafikföreskrifter, till exempel om fartbegränsningar och förbud mot ankring på vissa platser, som beslutas av länsstyrelser och kommuner och som syns på skyltar och i sjökorten.
Den här guiden är en översikt. Den förklarar reglerna med egna ord och ersätter inte föreskrifterna, som alltid gäller i första hand.
Utkik och säker fart
Två regler är grunden för alla andra. Den första är att varje fartyg alltid ska hålla ordentlig utkik, med syn och hörsel och med de hjälpmedel som finns ombord. Den andra är att varje fartyg alltid ska gå med säker fart, en fart som gör att det kan stanna eller undvika en kollision i tid. Vad som är säker fart beror på sikt, trafik, väder, djup och fartygets egna egenskaper.
På ett segelfartyg med stora försegel är utkiken särskilt viktig, eftersom seglen skymmer stora delar av sikten från rodret. Därför står någon förut på de flesta skutor, dag som natt.
Väjning i korthet
- Två segelfartyg på olika halsar: den som har vinden från babord väjer.
- Två segelfartyg på samma hals: den som ligger i lovart väjer.
- Den som hinner upp ett annat fartyg väjer alltid.
- Ett maskindrivet fartyg väjer i regel för ett segelfartyg, men ett segelfartyg ska inte hindra stora fartyg i trånga farleder och ska väja för fartyg som har svårt att manövrera.
- Två maskindrivna fartyg som möts girar båda styrbord.
Den som inte ska väja ska hålla kurs och fart, men måste själv göra det som behövs om den andra inte väjer. Reglerna förklaras mer utförligt, med exempel, i texten om väjningsregler för segelbåtar.
Trånga farleder och trafikseparering
I en trång farled ska man hålla sig så nära farledens högra sida, styrbordssidan, som det går säkert. Mindre båtar och segelfartyg får inte hindra fartyg som bara kan gå säkert i farleden. Det gäller i praktiken alla stora fartyg i skärgårdens leder.
Ute till havs finns trafiksepareringssystem, där trafiken går i bestämda filer åt var sitt håll, ungefär som en motorväg. Den som korsar ett sådant system ska göra det så nära rät vinkel mot trafikriktningen som möjligt. Systemen är utmärkta i sjökorten.
Lanternor
Mellan solnedgång och soluppgång, och i nedsatt sikt, visar fartyg ljus som berättar vad de är och åt vilket håll de går:
- Sidolanternor: rött om babord och grönt om styrbord, synliga förifrån och en bit bakåt på var sin sida.
- Akterlanterna: vitt ljus som syns bakifrån.
- Topplanterna: vitt ljus högt upp, som syns förifrån. Visas av maskindrivna fartyg, och alltså också av en segelbåt som går för motor.
- Ankarljus: ett vitt runtomlysande ljus där det syns bäst.
Ett segelfartyg under segel visar sidolanternor och akterlanterna. Mindre segelbåtar får i stället ha en trefärgad lanterna i masttoppen. De allra minsta båtarna behöver i vissa fall bara ha en vit lampa redo att visas i tid. Ser du ett rött ljus över ett grönt i en mast, har du ett segelfartyg framför dig som visar extra lanternor.
Fartyg med särskilda uppgifter, som fiske, bogsering eller muddring, har egna kombinationer av ljus. De står i föreskrifterna och i de flesta läroböcker för förarintyg.
Dagersignaler
På dagen används svarta former i stället för ljus:
- ett svart klot: fartyget ligger för ankar
- en kon med spetsen nedåt: ett segelfartyg som samtidigt går för motor
- två svarta klot över varandra: manöveroförmöget fartyg
- klot, romb och klot: fartyg med begränsad manöverförmåga
- två koner med spetsarna mot varandra: fartyg som fiskar
Mindre båtar är undantagna från en del av kraven, men ett ankarklot är en god vana för alla som ankrar i en led eller nära trafik.
Utmärkningen
Sverige använder utmärkningssystemet IALA, region A. Systemet har två huvuddelar. Lateralmärken visar farledens kanter: röda märken lämnas om babord och gröna om styrbord när du går i farledens riktning, som i regel går från havet in mot land. Kardinalmärken visar var det säkra vattnet finns i förhållande till en fara, enligt väderstrecken.
Till detta kommer isolerat faromärke, mittledsmärke, specialmärke och märke för nya vrak. Alla förklaras i texten om kardinalmärken och lateralmärken, med minnesregler för färger, toppbeteckningar och ljus.
Fyrar
Fyrar och ljus på märken känns igen på sin karaktär: ett mönster av ljus och mörker som står i sjökortet, till exempel Fl(2) 6s, två blixtar var sjätte sekund. Många svenska fyrar är sektorfyrar, som visar vitt ljus i den säkra leden och rött eller grönt på sidorna. Hur du läser karaktären och räknar blixtarna står i texten om fyrkaraktärer, och på startsidan finns en simulator där du kan spela upp de vanligaste.
Sjökortet
Allt ovan sammanfattas i sjökortet. Det visar djup, grund, märken, fyrar och sektorer, farleder, trafiksepareringar och lokala föreskrifter. Några saker att tänka på:
- Djupen anges i meter och är minsta förväntade djup vid normala förhållanden. Vattenståndet i Östersjön varierar med väder och lufttryck.
- Kontrollera vilken skala kortet har. Ett översiktskort visar inte alla grund.
- Uppdatera korten. Sjöfartsverket ger ut Underrättelser för sjöfarande med ändringar i utmärkning, fyrar och djup.
- Elektroniska sjökort är praktiska men lika bra som sin senaste uppdatering. Ha alltid en reserv.
Den som vill lära sig mer på riktigt bör gå en kurs för förarintyg. Det ger en ordnad genomgång av reglerna, övning i navigation och en kunskap som gör varje segling lugnare.
