Första natten jag stod utkik på en skuta pekade vaktchefen mot horisonten och frågade vad det var för fyr. Jag svarade att det var en vit fyr. Hon skrattade inte, men hon gav mig ett stoppur. Det var början på en vana jag aldrig har släppt: att räkna.
I mörker ser alla ljus likadana ut. Det som skiljer dem åt är rytmen. Varje fyr har ett eget mönster av ljus och mörker, och det mönstret kallas fyrkaraktär. Den står skriven intill fyrens symbol i sjökortet, med förkortningar som är desamma i stort sett över hela världen.
De vanligaste karaktärerna
- F, fast fyr. Lyser hela tiden utan avbrott. Vanlig på mindre ledfyrar och på fyrar som bara ska synas inom en bestämd sektor.
- Fl, blinkfyr. Korta ljusblixtar med längre mörker emellan. Mörkret är alltid längre än ljuset.
- LFl, långblink. Som blink, men varje blixt är minst två sekunder lång.
- Oc, ockulterande fyr. Motsatsen till blink: ljuset är längre än mörkret, och fyren slocknar bara kort.
- Iso, isofas. Lika lång tid ljus som mörker.
- Q och VQ, snabbt och mycket snabbt blink. Femtio till sextio blixtar i minuten respektive hundra till hundratjugo. De används bland annat på kardinalmärken.
- Mo, morsefyr. Visar en bokstav i morse, oftast A, kort och lång, på mittledsmärken.
Grupper och period
Efter förkortningen kommer ofta en siffra inom parentes och en tid. Fl(3) 10s betyder tre blixtar i en grupp, och att hela mönstret upprepas var tionde sekund. Perioden räknas från början av en grupp till början av nästa. Det är den siffran du kontrollerar med klockan.
Så här gör du i praktiken. När du ser fyren, vänta in början på en grupp. Starta klockan, räkna blixtarna och stoppa när nästa grupp börjar. Gör det två eller tre gånger. Stämmer antal och period med sjökortet har du identifierat fyren. Stämmer det inte, leta efter en annan fyr i samma riktning innan du drar några slutsatser.
Färger och sektorer
Bokstäverna W, R och G står för vitt, rött och grönt. Många svenska fyrar är sektorfyrar: de visar olika färg beroende på varifrån du ser dem. I sjökortet ritas sektorerna som tårtbitar runt fyren, och gränserna anges i grader. Den vita sektorn markerar oftast den säkra leden, medan röd och grön visar att du har kommit ut på sidan av den. En snabb tumregel ombord är därför att vitt är rätt, men den gäller bara när du vet vilken led sektorn hör till.
Mellan två sektorer finns ett smalt område där färgen är osäker. Ligger du precis på gränsen kan fyren se ut att växla färg. Det är ett tecken på att du är på väg ut ur sektorn, inte på att något är fel med fyren.
Lysvidd är inte siktvidd
Siffran med M efter, till exempel 12M, är fyrens lysvidd i nautiska mil vid klart väder. Den säger hur starkt ljuset är, inte hur långt du faktiskt ser det. Jordens krökning gör att en låg fyr kan försvinna under horisonten långt innan ljuset är för svagt. Från ett lågt däck ser du dessutom kortare än från en hög brygga. I dis och regn krymper allt.
Öva innan det gäller
Ett bra sätt att lära sig är att ta fram sjökortet för ett område du känner, välja ut tre fyrar och skriva ner deras karaktärer på ett kort. Nästa gång du är ute i skymningen kan du pricka av dem en efter en. Prova gärna fyrsimulatorn på startsidan, där du kan spela upp de vanligaste karaktärerna och se hur ljus och mörker fördelas över perioden.
Uppgifterna om varje enskild fyr hittar du i det aktuella sjökortet och hos Sjöfartsverket (öppnas i nytt fönster), som ansvarar för fyrar och utmärkning i svenska farvatten. Fyrar kan byta karaktär, och mindre ljus kan släckas eller flyttas, så kontrollera alltid att kortet är uppdaterat. Hur fyrarna samverkar med bojar och prickar står i guiden Sjövägsregler och utmärkning.
