Vad är ett traditionsfartyg?
Med traditionsfartyg menas äldre fartyg, eller trogna kopior av äldre fartyg, som bevaras och seglas för att visa hur sjöfarten en gång såg ut. Många av dem byggdes som fraktskutor, fiskefartyg eller lotsbåtar för hundra år sedan eller mer. I dag ägs de ofta av föreningar och stiftelser och seglas av frivilliga besättningar, som också sköter underhållet.
I Sverige samlas många av dessa fartyg i Sveriges Segelfartygsförening. Fartyg med särskilt kulturhistoriskt värde kan bli k-märkta, en ordning som hanteras av Statens maritima och transporthistoriska museer, där Sjöhistoriska museet (öppnas i nytt fönster) ingår. Märkningen är ett erkännande och ett åtagande att bevara fartyget i ursprunglig anda.
Ordet skuta används i vardagligt tal om de flesta mindre segelfartyg av äldre typ, särskilt de som seglade med last längs kusterna. Det är inget tekniskt begrepp, men det är ett ord med mycket värme i.
Längsgående och tvärgående segel
All rigg bygger på två sorters segel. Längsskeppssegel sitter i fartygets längdriktning, som seglen på en vanlig segelbåt. De kan vara trekantiga eller fyrsidiga med en gaffel i överkanten, och de är bra på att kryssa mot vinden med liten besättning. Tvärskeppssegel, råsegel, hänger på rår tvärs över fartyget. De är kraftfulla på undanvind och på långa havsresor, men kräver fler händer och ger sämre höjd mot vinden.
Riggtypen avgörs av antalet master och av vilken sorts segel som sitter på vilken mast.
Riggtyperna
Här är de vanligaste typerna, från den enklaste till den mest komplicerade. Bilderna är förenklade scheman sedda från sidan, med fören åt höger.
Slup
En mast med storsegel och ett försegel
Kutter
En mast med storsegel och två försegel
Jakt
En mast med gaffelsegel, bogspröt och två försegel
Galeas
Två master med gaffelsegel, den förliga högst
Skonare
Två master med gaffelsegel, den aktra högst
Brigantin
Råsegel på förmasten och gaffelsegel på stormasten
Brigg
Två master, båda med råsegel
Barkentin
Tre master, råsegel bara på förmasten
Bark
Tre master, råsegel på alla utom den aktersta
Fullriggare
Tre master, alla med råsegel
Enmastade
- Slup: en mast med storsegel och ett försegel. Den vanligaste riggen på moderna fritidsbåtar.
- Kutter: en mast med två eller fler försegel. Gav många segelytor att variera med i hårt väder.
- Jakt: en mast med gaffelstorsegel, ofta bogspröt och flera försegel. En klassisk svensk fraktskuta längs kusterna och i insjöarna.
Tvåmastade med längsskeppssegel
- Galeas: två master där den förliga, stormasten, är högst, och den aktra mesanmasten är lägre. Båda bär oftast gaffelsegel. Galeasen var en av de vanligaste fraktskutorna i Östersjön, och många av de traditionsfartyg som seglar i dag är galeaser.
- Skonare: två eller fler master där den förliga inte är högre än den aktra. Ofta snabba och eleganta, och i en del fall med ett eller två råsegel i toppen av förmasten, så kallade toppsegelskonare.
Med råsegel
- Brigantin: två master, råsegel på förmasten och längsskeppssegel på stormasten.
- Brigg: två master, båda med råsegel.
- Barkentin: tre eller fler master, råsegel bara på förmasten.
- Bark: tre eller fler master, råsegel på alla utom den aktersta.
- Fullriggare: tre eller fler master, alla med råsegel. Kallas också skepp, och är de största och mest arbetskrävande segelfartygen.
Så känner du igen en rigg på avstånd
Börja med att räkna masterna. Titta sedan efter rår, de vågräta rundholten som råseglen hänger på. Finns det rår på alla master, på några eller ingen? Har fartyget två master utan rår, jämför höjden: är den förliga masten högst är det sannolikt en galeas, är den aktra lika hög eller högre är det en skonare. Till sist kan du titta på seglens form. Fyrsidiga längsskeppssegel med gaffel säger att riggen är äldre till sin typ än de trekantiga segel som dominerar på moderna båtar. Med de tre frågorna kommer du långt, även när fartyget ligger med seglen beslagna i en hamn.
Gränserna har aldrig varit helt fasta, och samma fartyg kan ha riggats om flera gånger under sitt liv. Namnen varierar också mellan länder och tider, så det är inte konstigt om två böcker beskriver samma rigg lite olika.
Att segla med som gast
Många traditionsfartyg tar emot gäster och elever på seglingar som varar allt från några timmar till flera veckor. Ofta krävs ingen tidigare erfarenhet. Man lär sig på plats, i vakter, tillsammans med en erfaren besättning. Det är ett av de bästa sätten att lära sig sjömanskap, och det är där de flesta som skriver och läser den här sajten har börjat.
Så hittar du en segling:
- Kontakta fartygen eller föreningarna direkt. Många har egna webbplatser och sociala kanaler med seglingsschema.
- Sveriges Segelfartygsförening samlar information om medlemsfartygen och om seglingar för ungdomar.
- Fråga i hamnar där traditionsfartyg ligger. Besättningarna berättar gärna.
Pålsteken förmedlar inga seglingar och tar inte emot bokningar. Vilka krav som gäller för ålder, hälsa och simkunnighet bestämmer varje fartyg.
Livet ombord
På en längre segling delas besättningen i vakter som avlöser varandra dygnet runt. Alla hjälper till med segel, rodret, utkik, matlagning och städning. Det är ett liv med tydliga roller, korta kommandon och mycket gemenskap. Hur vaktsystemet fungerar beskrivs i texten om vakter ombord, och de ord du hör första dagen finns i ordlistan över sjötermer.
Att hålla ett fartyg vid liv
Ett träfartyg som är hundra år gammalt lever för att någon tar hand om det. Under vintern skrapas, tjäras och målas det. Plankor byts, riggen ses över och seglen lagas. Arbetet görs till stor del av frivilliga, och många föreningar välkomnar nya medlemmar även till varvsarbetet, utan att man behöver kunna segla.
Den som är intresserad av fartygens historia hittar mycket hos Sjöhistoriska museet (öppnas i nytt fönster) och hos de regionala sjöfartsmuseerna längs kusten. Knoparna som hör till riggen beskrivs i guiden Knopar och splitsar.
