Den som har vuxit upp med att segla i skärgården säger prick om nästan allt som sticker upp ur vattnet. Det fungerar tills någon frågar vilken sida man ska gå på. Då behöver man skilja på de två system som bär upp större delen av utmärkningen: lateralmärken och kardinalmärken.
Sverige använder det internationella utmärkningssystemet IALA, region A. Det är samma system som i övriga Europa, och det gör att en svensk seglare känner igen märkena från Hanöbukten till Biscaya.
Lateralmärken: farledens kanter
Lateralmärken visar sidorna av en farled. De förutsätter att du vet åt vilket håll farleden går. I sjökortet är farledsriktningen utsatt där den kan vara oklar, och i regel går den från havet in mot land eller in mot en hamn.
- Babordsmärke: rött, med en röd cylinder som toppbeteckning om märket har en sådan. Lämnas om babord när du går i farledens riktning. Ljuset är rött.
- Styrbordsmärke: grönt, med en grön kon med spetsen uppåt. Lämnas om styrbord i farledens riktning. Ljuset är grönt.
Går du ut ur en hamn, mot farledens riktning, blir det omvänt. Det är där de flesta misstagen sker, så det lönar sig att alltid fråga sig: går jag med eller mot farleden just nu?
Kardinalmärken: väderstrecken
Kardinalmärken utgår inte från farleden utan från kompassen. Ett kardinalmärke står på en viss sida om en fara, och namnet säger var det säkra vattnet finns. Ett nordmärke betyder att du ska passera norr om märket. Alla fyra är svarta och gula och har två svarta koner i toppen.
- Nord: svart överst och gult nederst. Konerna pekar uppåt. Ljuset blinkar snabbt utan uppehåll.
- Ost: svart, gult, svart. Konerna har baserna mot varandra. Tre snabba blixtar i grupp.
- Syd: gult överst och svart nederst. Konerna pekar nedåt. Sex snabba blixtar följda av en lång.
- Väst: gult, svart, gult. Konerna möts med spetsarna. Nio snabba blixtar i grupp.
Konernas spetsar pekar mot den svarta delen av märket, och det är den enklaste minnesregeln. Blixtarna följer en urtavla: klockan tre är öster och ger tre blixtar, klockan sex är söder och ger sex, klockan nio är väster och ger nio. Norr, klockan tolv, blinkar hela tiden.
Fyra märken till att känna igen
- Isolerat faromärke: svart med ett eller flera breda röda band och två svarta klot i toppen. Står på en liten fara med säkert vatten runt om. Vitt ljus i grupper om två blixtar.
- Mittledsmärke: röda och vita lodräta ränder och ett rött klot. Visar säkert vatten runt märket, till exempel vid en angöring. Ljuset är vitt.
- Specialmärke: gult med ett gult kryss. Märker ut något annat än en navigationsfara, som ett område för kablar, en mätstation eller en kappseglingsbana.
- Nytt vrak: blå och gula lodräta ränder och ett gult kors. Används en tid efter att ett nytt vrak har upptäckts, innan det har kommit med i sjökorten. Ljuset växlar mellan blått och gult.
Prick, boj eller båk?
I vardagligt tal blandas orden, men de beskriver olika saker. En prick är en smal flytande stång, en boj är ett större flytande märke, och en båk står fast på ett skär eller på land. Systemet med färger och toppbeteckningar är detsamma oavsett form. Fast utmärkning kan dock vara mer varierad, särskilt äldre stenkummel och båkar, så läs alltid vad sjökortet säger om just den punkten.
Utmärkningen ändras: på vissa platser byts flytande märken mot vintermärken när isen kommer, prickar flyttas när leder läggs om och nya vrak dyker upp. Följ Underrättelser för sjöfarande hos Sjöfartsverket (öppnas i nytt fönster) och uppdatera korten inför säsongen. Hur märkena hänger ihop med fyrarna och väjningsreglerna går jag igenom i guiden Sjövägsregler och utmärkning, och fyrarnas ljus förklaras i texten om fyrkaraktärer.
