T/S Sarpen - Simrishamn
|
|
|
Mot ostliga längdgrader av Lovis@ och Gustaf Bosträm "Ding-ding, ding-ding, ding-ding, ding-ding". Åtta glas på skeppsklockan. Klockan är 20:00 tisdagen den 9 juni 1998, detta nådens år, och Sarpen startar motorn. Det är fint väder, men inte mycket vind. Ombord är stämningen uppsluppen. Alla är förväntansfulla på den närmaste veckan, som ska spenderas ombord. Kvar på kajen står glada föräldrar och vänner och vinkar av. Gladast verkar Anki vara när halva besättningen ropar "HEJ DÅ, ANKI!!" så att det hörs vida omkring. Sarpen stävar bestämt ut ur hamnen. Så snart vi kommit utanför pirarnas skydd känns vinden av, och nyckelbesättningen föreslår kvarteret som ska ha vakten fram till klockan 24 att gå ner och klä på sig ordentligt. Segel hissades, och den första kvällen ombord förlöpte på ett lugnt sätt. Inte särskilt mycket vind, men vi var ute för att segla, inte för att nå vårt mål så snabbt som möjligt. Då kunde vi gått för motor i stället. Frukosten morgonen därpå blev den första måltiden
som alla intog. Detta gjordes, förutom när ledarna drog lite regler, i tystnad.
De flesta var redan så trötta efter bara ett halvt dygn ombord att de inte orkade
reagera. Frukosten är nog för övrigt den roligaste måltiden på dagen. Är man
någorlunda pigg så är det bara att titta sig omkring så får man sig ett gott
skratt. Stämningen är lägsta möjliga, alla tittar ner i bordet och ingen säger
någonting, förutom möjligen "Skicka osten" eller något ditåt. Hela
situationen är faktiskt ganska komisk. På torsdagsmorgonen åt vi frukost, som kvarter
fyra lagade. När de gick av vakten klockan åtta var det kvarter ett som tog
över och skulle diska, medan de andra gick i land. Men även kvarter ett fick
så småningom gå ut och titta på Kalmar. I ottan anlöpte vi Visby hamn. Solen hade ännu
inte gått upp, och de flesta låg och sov. Ett par timmar senare fick duscharna
besök av Sarpens besättning, och sen gick alla ut på stan. Under vårt besök
i Visby var det Hansedagarna, så vi såg en massa människor som var klädda i
medeltida kläder. Vi hörde också en orkester spela på en av kajerna i närheten
av oss. Klockan fyra på lördagsmorgonen gick vi från Visby. Skepparn hade "råkat" planera så bra att det var babordsvakten som skulle gå på vakten klockan fyra. För övrigt kan sägas, att av någon underlig anledning råkade också babordsvakten få de flesta nattseglingarna. Men vad detta berodde på har vi ingen aning om! Tidigt på förmiddagen gick vi in i Borgholms hamn. Det var fint väder. Vi åt frukost, och under tiden bestämdes att vi skulle besöka Borgholms slottsruin. Backlaget bredde smörgåsar, och sedan traskade hela besättningen i väg till den gamla ruinen. Där fick vi en guidad tur. Det var intressant! Sen fick vi välja på att gå till Solliden eller att gå och bada. Robban valde bada med motiveringen: "Hur kul är det att se Erica stå och prata med Carl-Philip?" På den sena eftermiddagen var det återsamling på Sarpen. De som hade badat berättade att det var varmt i vattnet, och de som hade besökt Solliden hade inte träffat Kungafamiljen. Efter kvällsmålet var det "som vanligt" kvarter ett som skulle diska. De skulle bli avlösta 20:00 av kvarter två, men tyvärr för ettans del så kom aldrig tvåorna. När sedan kvarter ett var lagom klara med disken, 45 minuter in på nästa vakt, dök tvåorna upp och menade att "de hade glömt". Nåväl. Vi avseglade i alla fall vid 22-tiden från Borgholm. En fin natt, och på morgonen kom vi in i Karlskrona skärgård. Däckskvarteret kom ner i salongen och berättade entusiastiskt om olika militära fartyg de hade sett, bland annat en ubåt. Vid lunchtid låg vi väl förtöjda i regn vid Marinmuseet i Karlskrona. Vi fick alla varsin fribiljett till museet. Det var mycket intressant! Sen ägnades resten av eftermiddagen åt godishandlande. Värst var Peter, som köpte nästan två kilon. På kvällen hade vi skeppsafton, Calle och Robban underhöll. "Vissa" ville också att Robban skulle imitera ledarna, men detta begränsades till "Virr-varr-minen". Vem denna "Virr-varr" är låter vi vara osagt. Det blev också märkesutdelning till alla. Sen underhöll Peter och Magnus oss andra genom att leka Arga leken i 80 minuter. Tillslut gav de upp och förklarade matchen oavgjord. På tisdagen skulle vi gå från Karlskrona till Simrishamn vid lunchtid. När vi kom ut var det hög sjögång, och inte särskilt roligt att vara ute. Många var sjösjuka och låg i sina kojer. När vi hade varit ute ett par timmar och nästan inte kommit någonstans beslutades det att vi skulle vända. Till de flestas lättnad. I stället tog vi tåget till Kristianstad, där några föräldrar hämtade oss. Ett lite speciellt slut på en trevlig resa, om än med kyligt försommarväder. Nyckelbesättning: Christer
Jönsson, Ola Löfberg, Magnus Ohlsson, Petter Brandt och Madeleine Bäckvall. |
|||||||
Uppdaterad: 2018-04-03 |