Temasegling - Njut av livet - 2009

Temasegling - Njut av livet - 2009 I Hansans kölvatten till Rostock - 2008 Ungdomssegling - 2006 Midsommarseglingen - 2004 Mot ostligare längdgrader - 1998 Baltic Sail - 1998

Temasegling med Sarpen den 5-6 september 2009 ”Njut av livet-segling” 

Lördagen 5 september

Packningen stod klar i hallen. Regnställ, som kanske inte är ett plagg som jag använder så ofta var hopaknölat längst ner i trunken. Nya fräscha seglarskor (vita) redo att sticka fötterna i. Inte mönstra på en skuta utan nya vita seglarskor. Har hört att man ska undvika strumpor. Hm. Blir inte det lite kallt undrar jag oroligt. Utanför mitt fönster blåste hård vind, mulet och endast 11o! Bäst att dra på tjocketröjan och gärna en polo under. Vinterförvaringen har redan vaknat till liv där längst ner i byrån. Mössan låg tryggt överst i högen nära till hands när havet omfamnar mig både styrbord och babord. 

Svenne som bor bara ett kvarter bort kom punktligt och hämtade mig. Nu bar det iväg ut från  Malmö stad och över mot Simrishamn via Hammenhög. Lisa och Arne skulle vi möta nere i Simrishamn. Lisa och Arne som sovit över hos vänner i Borrby åt säkert en god frukost nu när vi körde genom ett landskap som just börjat vakna. Daggen låg fuktig på åkrarna och ett gäng rådjur hade sitt traditionella morgonmöte utanför ett skogsparti strax vid Marsvinsholms slott. 

Det började suga lite i kaffetarmen och Svenne, som är en väl förberedd man, hade naturligtvis hällt kaffe på termos. Så väl nere i Simrishamn på hamnkajen kunde vi avnjuta varmt kaffe som både värmde insidan av kroppen och mina frusna händer. Skänkte en snabb tanke ner till fotpartiet som skulle på leva en kylig helg ute på havet utan strumpor. För som sagt, inga strumpor i seglarskor! 

Vi var först på plats och väntade in Lisa, Arne samt de andra vi kände som skulle mönstra på. Min pappa Clarence och svågern Kenneth som snart skulle köra ut från Skillinge och passera Brantevik för att samlas med oss andra. Även min kära väninna Ingrid och hennes man Johan skulle med. Det var ju tack vare dom som jag och Svenne nu stod på kajen och tittade ut över hamen och det vackra havet där bortom. Lite mörkt på himlen, stark vind tog tag i kalufsen. Hur var det nu med båtsjukan? Inte jag inte, en salt böna från stan kan väl fixa det mesta….. 

Jaha så var vi nu ute på  det blå havet och jag kunde väl konstatera lite oroligt att det GUNGADE! Med goda instruktioner om att man kan häva illamåendet genom att äta hela tiden lugnade mig för stunden. Jag förträngde att jag nu inte hade mycket i magen. Frukosten jag så glatt hoppade över skulle jag snart ångra.

Det blev fart på däck och nu skulle seglen upp och helt plötsligt kände jag mig som den mest erfarna seglaren i min kategori, landkrabba. Det jobbades duktigt och vi skrattade stundtals när det snubblades över rep och ”snören” och en och annan kul kommentar fälldes av Lisa vid en del fadäser. Nu var vi ju indelade i ”lag” och jag hade kommit i gruppen Styrbord, Och det var inte många veckor tidigare som jag lärde mig vilken sida detta var. Svenne som är lärare till yrket gav mig en hjälpregel. Höger har en bokstav som går ner under linjen, styrbord likaså. Lisas hjälpregel: Stockholm till höger på kartan. Styrbord höger på båten (om man nu har blicken mot fören och gumpen mot aktern.) Ganska enkelt så nu sitter det där. 

Tillbaka till gruppfördelningen och med detta fick vi nu tilldelat oss vissa uppgifter. Tillsammans med bl a min far kom vi efter lunch att tillhöra köksgruppen och vi skulle naturligtvis hålla till under däck. Till en början tyckte jag detta var hur bra som helst för det hade dragit ihop till regn och det var ju synd om dom som skulle vara däruppe, log jag lite snett. Men det här skulle jag inte ha gjort för nu kom illamåendet smygande genom kroppen. Det blev ett rejält tuggande på knäckebröd, morötter och annat jag kunde stoppa i munnen. ”Droppen som fick bägaren at rinna över” var när jag skulle skära löken (som dessutom rå är svårknaprad). Inte en chans att jag stannar kvar under däck! Väl uppe i friska havsluften så kände jag att nu var det inte kul. Kenneth började snacka om Gammel Dansk och Whiskey, att det skulle göra susen. Bara tanken gjorde allt värre. Jag spenderade resten av denna eftermiddag hängande över relingen. Det regnade och blåste men jag rörde mig inte en tum från min trygga plats. Gästbesättningen som var i full gång med sina sysslor kom titt som tätt fram och gav råd, en klapp i ryggen och Leif som kom från Kullen och var en van seglare, tröstade mig med att ”du kommer inte att känna Dig bättre förrän du kommit i  land”. Detta gav mig…hopp! 

Skymningen började lägga sig över hamnen i Åhus. Sarpen låg tryggt förtöjd och vi hade intagit fördrink och tilltugg. Nu var jag pigg och körde mingel-van-stads-dam. En stund då vi alla kunde lära känna varandra och det pratades minnen och naturligtvis det som är typiskt svenskt: Vad jobbar du med? 

Denna fantastiska afton med nya bekantskaper och fantastiska upplevelser till sjöss kan ändå inte radera ut att det vid samma stund spelas VM-kval! En stund då ”Vi ska slå Ungern” får inte ses som en parentes. Det första Svenne hade frågat vid arla morgon var lite ängsligt, ”tror du det finns kabel-tv på Skutan? Samtidigt eller snarare tidigare i veckan hade Arne också olyckligtvis upptäckta att det var VM-kval precis denna helg! Vad händer när Sarpen har lagt till vid kajen och allt är fastsurrat?...då försvinner en del män iväg och söker efter något som kan tänka sig ge en glimt av grönt gräs, Zlatan, hurrarop och en kall öl! Närmaste ställe visade sig var bowlinghallen, på andra sidan Åhus. Så då blir det till att förlita sig på att mobilerna har täckning och någon snäll själ kan förmedla händelsen till dessa ”skeppsbrutna” män… 

Jag hade åter hamnat i köks-fixar-gruppen och nu skulle huvudrätten tillagas. Kyckling på rotfruktsbädd. Det var nog dom hårdaste rotfrukter vi haft att göra med. Maten tog säkert 3 timmar att tillaga men under tiden avnjöt vi förrätt bestående av skinka och melon samtidigt som vi fick höra fantastisk segelhistoria av Christine som berättade om sin spännande resa med Ostindienfararen. En perfekt afton med allt vad en sådan kan erbjuda!

Dags att inta horisontellt läge och somna in i en skön sömn efter en strapatsrik dag på havet. Men detta är lättare sagt än gjort. Speciellt för en dam som inte brukar hantera en sovsäck och många år utan gymnastik på dagsschemat så kändes det som ett stort projekt att inta ovanslafen med värdighet. Efter instruktioner från Lisa som är en van lägerledare så hamnade jag till slut i rätt ände av kojen och kunde efter lite vridande och pustande inta en behaglig ställning. 

Söndagen den 6 september

Jag hade fått lotten att komma i frukostgruppen så det skulle bli tidig morgon som väntade oss. Yoga på kajkanten för dom som ville, ja då var ju vi i frukostgruppen redan strukna. Men med fantastiska medresenärer så finns det alltid någon som viker för andras intresse. Leif, denna sanne gentleman tog mitt kökspass så jag kunde få avnjuta yogans ädla konst. En stund av frusna händer, stel kropp i arla morgonstund och noll koll på koordinationen. Visst allt man provar på för första gången är….intressant! Efter en morgon med kylig vind och gråa moln fick vi vädergudarna ett le ner mot oss när Sarpen vände i Åhus hamn och gick för motor ut till havs. Molnen lättade och en varm sol gjorde  att vattenytan gnistande. Alla bilder vi tog i går när regnet stundtals föll över oss fick vi nu ta om med klarare skärpa och utan blixt!

Som den bleke svensk man är passar naturligtvis Lisa och jag på att vända våra fejs mot blå himmel och den efterlängtade solen. Med slutna ögon njuter vi av små saltstänk mot kinderna. Då plötsligt har dessa små saltstänk gaddat ihop sig och som en fylld tio-liters spann (hink) sköljer den över oss. En mycket uppfriskande kalldusch vill jag påstå. Detta blev ännu en minnesvärd skrattstund.

Sol, september månad, kylig vind och 4o i vattnet. Svenne kastar av sig jacka, tjocketröja, t-shirt och med bar överkropp intar han den provisoriska massagebänken uppe på däck för att bli knådad av Niclas (massören ombord). Arne däremot väljer att avnjuta sin massage nere under däck, kanske för att hålla koll på vad köksgruppen sysslande med. När Arne nu är lagom mör efter en skön behandling och ska bli serverad lunch av den kunnige servitören Kenneth (ingår i köksgruppen) hör jag följande replikskifte: Kenneth: ”- Tyvärr kan vi inte ta kort här”. Varpå Arne kontrar snabbt:” – Gör inget, för det kan jag, för jag har kamera”.

Lisa hade hört att det skulle bli pyssel denna dag och detta hade vi båda glatt oss åt, pyssliga som vi är. Men nu började vi skymta Stenshuvud (Arne frågar; vem fan är Sten?) och kände att pysselstunden gled sakta oss förbi. Lisa som är en företagsam kvinna såg nu till att materialet kom fram. En sopsäck full av ”trasselsudd”. Vi skulle nu först knyta ett gäng oranga snuddbitar kring ett rep, vilket blev min lott. Med sammanbiten min åtar jag mig detta med full koncentration. Lisa däremot fick uppgiften att tvinna upp snuddbitarna till något som likande en ”hola-hola kjol” i löpmeter. Detta fick henne att ganska naturligt dra igång en ”hawaiidans” ikapp med båtens gungning. Har inte så bra koll på vad ”snuddknutarna” nu ska bli i slutändan men typ ett skydd mot seglen, eller hur va’ det nu?

När vi började skymta Simrishamn och dess hamninlopp förstod vi att vårt äventyr snart skulle vara till ände för denna gång. En upplevelse med skratt, sjösjuka, trevliga människor och en hel del lärorikt att försöka minnas.

Tack till Er i besättningen, Christine, Olle, Henric och Göran som så tålmodigt lät oss vara delaktiga på denna vackra galeas ”Sarpen”.

Känslan av denna upplevelse satt kvar i kroppen i flera dagar. Då inte bara fysiskt i form av gungande utan även i själen. Den här helgen gav mersmak och vi har redan planerat in ett nytt äventyr med Sarpen och havets vågor som hon så vackert glider genom.

Landkrabborna har fått gälar.

Text: Pia Bergquist och Lisa Jacobsson

Uppdaterad: 2018-04-03